Inlägg

MÖNSTER

Bild
Övning ger färdighet!
Ja hur många gånger skall det övas innan man har färdigheten? Det är svårt att bryta mönster eller monster som jag brukar kalla dem. Invanda saker kan faktist bli som monster för en själv. Man föstör mer för sig själv än bygger upp. Nu behöver jag inte gå längre än till mig själv för att konstatera att jag har flera monster att tamppas med. I träningen kommer flera saker fram, den mest utpräglade är att jag kan inte sluta göra en viss repetition om antalet är ojämnt eller tiden för övningen är udda. Det är ju helt galet hur jag kan sätta mig själv till sidan och bara fokusera på övningar. Exempel på en övning kan vara armpress om jag är helt utpumpad så kan jag inte sluta om det är udda, det måste ju vara jämnt antal och då pressar jag en gång till innan jag kan sluta. Eller så kan det vara att jag är på motionscykeln och har trampat mig riktigt trött på den, men så visar tiden udda minuter. Inte kan jag ju sluta innan minuterna eller kilometrarna är jämna. Exemp…

LIVET

Hösten kommer, färgen skiftar.
Livet bleknar, åren går.
Se det lilla, i det stora.
Möt det nya, i det gamla.
Stå nu stadigt, för de svaga.
Ur det brustna, nåt helt skall komma.
Låt ditt hjärtat tala, till din skara.
Ge din hand, få ett band.
Håll nu ut, för snart är det slut.






PAPPA

Bild
Att vara pappa!
Att vara pappa var inget jag tänkte på i tonåren. Jag har själv växt upp i en familj där min pappa var periodare (alkoholist), och mamma medberoende. Jag har saknat förebilder i min egen uppväxt. Ingen pappa att diskutera eller fråga av, ingen pappa att se upp till. Bara en otrygg vardag som präglades av oroligheter, slagsmål, ovisshet och fattigdom. Ingen bra start med andra ord. Jag fick tidigt ta ansvar över mig själv och resten av familjen. Jag fick redan som barn börja jobba och dra in pengar till familjen. Skolgången blev lidande, jag hann inte läsa eller göra läxorna ordentligt. Men jag klarade skolan tackvare att jag följde med på timmarna vad läraren sa och kom ihåg en del sen när det var tentamen. Efter grundskolan blev det arbete som gällde, det fanns inte på kartan att jag skulle vidare utbilda mig för jag skulle vara en del av familjens inkomstkälla. I övre tonåren träffade jag min blivande fru, via några bekanta. Förälskelsen slog till och vi gifte oss oc…

VÄRDEFULL

Bild
Vilken underbar dag!
Tänk att jag kan skriva det, trots att hela jag inte mår så bra. Man får bita ihop och se det positiva i de små vardagliga tingen.
Jag fick börja dagen med gym träning, med min PT som förstår hur jag fungerar. PT:n vet när jag skall gasa och när jag skall bromsa. Jag är av naturen en sån som går in med 110 procent på allt jag gör. Men så kan jag inte göra nå mera, kroppen säger ifrån, därför behöver jag en som säger till mig att nu måste jag pausa. Samma gäller även att det blir variation i träningen, och att jag tränar det som går att träna just den dagen. Det är ju inte alla gånger som det går att följa "handboken" utan då får PT:n hitta andra övningar som förhoppningsvis går att genomföra.
Nog trillskade kroppen flera gånger under träningen, men gäller att förstå när det inte går att pina sig mera. Men det är det som är det svåra, att veta när gör träningen gör mer skada än nytta. När jag tränar ensam blir det oftast att jag går lite över gränsen, och…

URKRAFTEN

Nu är det motigt.
Ett steg framåt och två tillbaka, eller hur var det nu. Jag kan ej sluta förundras över hur det är möjligt. Att gång på gång pendla mellan hopp och förtvivlan. Ej heller kan jag sluta förundras över hur mycket en människa orkar och klarar av. När det är som mörkast och jobbigast så infinner sig en urkraft som igen tar en upp ur hopplöshetens avgrund. Energin är borta, drömmarna är borta, man vågar inte hoppas på så mycket mera, just då i den stunden träder urkraften fram.
Nu är jag igång igen efter några dagar av smärta och orkeslöshet. Men hur många gånger orkar och klarar jag av att ladda om, en ständig fråga som jag ställer mig. Det att kroppen smärtar ger sig även till känna i huvudet. Hjärnan orkar inte hålla koll på allting utan börjar filtrera och sållar bort sånt som är oviktigt. Man märker det när man skall prata så hittar man inte de ord man hade menat säga eller när man skriver så far bokstäverna lite om vart annan. Det jag här skriver har jag fått radera …

ÄN FINNS DET HOPP

Veckan har gått med mycket smärta och lidelse. Tröttheten har gjort att jag inte orkat skriva någonting. Smärtan tar så mycket energi att det lämnar ingen kraft till att göra eller utföra uppgifter utöver det mest nödvändiga. Jag försöker fys träna de dagar som smärtan och hjärtat påbjuder, men det är svårt att planera in nå mycket på förhand.
Jag känner mig ändå lyckligt lottad som har en bra stödring runt mig. Jag har familj och vänner som jag vet att tänker på mig och uppmuntrar mig att fortsätta kämpa. Jag får besöka samme läkare varje gång jag har nå krämpor som behöver läkarvård eller annan uppföljning.
Hälsovårdare som förstår min problematik och kan ge den vård jag behöver. Psykologen som jag besöker med jämna mellanrum, hjälper till att hitta gnistan när det är jobbigt. Psykologen hjälper mig även att kunna tänka i nya banor, eller hur jag kan bemöta jobbiga stunder.
Fysioterapeuten ser till att rörligheten bibehålls eller till och med förbättras. PT:n håller koll på kosten, …

MÖJLIGHETER

Ny vecka nya möjligheter!
Ja att det är ny vecka, ser man på kalendern men nya möjligheter, när och var syns de? De syns när de kommer upp framför en. Men när vet man att det är en ny möjlighet? Är det något man inte tidigare prövat? Eller är det någonting bekant som man får möjlighet att prova på nytt?
Det är säkert bäst att inte fundera så mycket på det nu och se tiden an. För det mesta så brukar det vara bäst att bara låta tiden och dagarna ha sin gilla gång, men om man är som jag som vill ha kontroll så är det "lite" svårt att bara vänta och se. Jag kämpar varje dag med mitt kontrollbehov, jag försöker att ta det som kommer, men när det gått en tid så märker jag att nu är mitt gamla jag igång igen. Jag blir så arg på mig själv grrrrrr, varför kan jag inte bara låta bli att försöka styra och ställa.
Nej man skall ju vara så duktig, och hinna med allt.
Men i ärlighetens namn så har jag nog blivit lite bättre. För min kropp fungerar inte som tidigare och samma gäller nog mi…